att göra en ryss

Okej, vi drog på en barbacoa igår och allt var sweet, vi satt i solen på en takterass, drack Estrellas, rökte och försökte definiera genren på det dj:n spelade, whatever, alles gut. Till sist kände jag och Ania att det var dags för oss att slänga på vår mat på grillen. En fin piece of lax samt majskolvar, mycket gott. Vi tog lite bröd med fetaost och inväntade vår saftiga firre som låg där över glöden och blev de-li-tjööös. Så snart laxen var färdig och vi lade upp den på ett fat tillsammans med vår majs för att äntligen få äta, rusar en för oss helt okänd ryska upp och ställer sig och flåsar oss i nacken och frågar om hon kan få smaka en bit. Vi ba, visst det kan du väl få, och knappt hann jag och Ania skära upp varsin liten bit att börja med innan bruden bokstavligen kastar sig över den och ÄTER UPP ALLT. Alltså, nu snackar vi kanske 250 gram av totalt 300. Jag och Ania fick varsin liten skitbit av VÅR EGEN JÄVLA LAX och rysstjejen åt upp resten. Våra majskolvar som låg på fatet slängde hon över på EN HATT som låg bredvid, för att komma åt varenda liten smula lax som fanns. Hon stod böjd över fatet och moffade i sig. Hon såg helt galen ut. Jag överdriver inte, snarare är det svårt att med ord förklara och måla upp bilden av hur jävla galet det var. Jag och Ania ba, eeeeh, och vår kompis Juan ba, hahaha, men gud, hon äter upp all er mat. Okej om alla hade haft med sig mat att dela osv, men så var inte fallet, alla hade med sig sitt eget, förutom då ryskan (och hennes kompis) som gick runt och plockade lite från alla fat. Och så hela vår lax då. Måltiden avslutades för min del med att jag åt min majskolv och lite mer bröd (ahjustdeta glömde, vårt bröd åt hon också upp kanske hälften av). För ryskans del avslutades den med fyra (!!!) bitar av den marängpaj som en annan tjej hade tagit med sig. Varsågod allihopa, sa tjejen, ta en bit paj. Ryskan var där innan meningen var avslutad. Herregud.

Nu ska jag ta en siesta tillsammans med min snubbe. Kanske talla lite på honom och så också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0