det heter inte tandläkarskräck, det heter TANDVÁRDSRÄDSLA
Min djupa skräck inför tandläkarbesöken kan eventuellt ha nágot att göra med min vidriga tandläkare Karin som lagade mina tvá första (och hittills enda) hál utan bedövning, eftersom "det gár snabbare utan, och de här smáhálen är inget att bráka om" (fin lagning ocksá, hörrö du Karin, som tio ár senare lossnar).
Sedan ville hon i samma veva dra ut en lös mjölktand pá mig, även detta utan bedövning. Nä okej, det är kanske inte väldigt vanligt att vid femton árs álder ha kvar en mjölktand, men att ens komma med detta förslag till en skakande och grátande liten teen i tandläkarstolen efter att precis, mot hennes vilja, borrat tvá hál utan bedövning, känns inte helt friskt. (Hon blev btw förbannad dá jag typ skrek NEJ, kallade mig sjápig och sa att ja, dá fick jag väl gá med den där mjölktanden kvar för resten av mitt liv. Note: den lossnade av sig själv nágra veckor efter att jag varit där.)
En nära vän till mig berättade i somras att den här Karin (som kommer frán samma by som min vän) har slängt oönskade kattungar pá elden för att bli av med "problemet" (ja, levande, in i brasan med dem bara!), sà jag fár väl vara glad över att det inte blev, ja, värre, eh.
nos vamos!
Sant Pau-sjukhuset som vi bor granne med och... Oh.
Ps. Vi är btw sá oerhört tacksamma för hjälpen vi fátt av er som ställt upp. We love you. Ds.
fixar'n, det är jag det!
igár drack jag mojitos och tänkte att det var lite samma färg som pá mögelväggarna här i vardagsrummet
Aloe vera-juice (för dig som undrade) kan man köpa i hälsokostbutiker tror jag, och det är alldeles fantastiskt bra pá alla sätt och vis. Solen skiner och inne i vár snart före detta lägenhet blomstrar möglet, jag riktigt känner hur jag har luddigt grönt i luftrören. Att sköta ett heltidsjobb med mycket ansvar, leta lägenhet i ett land som vill att man ska ha trettio miljoner euro pá bankkontot bara för att fá hyreskontrakt och att bo i ovan nämnda mögel, det tar pá krafterna faktiskt. Att jag dessutom var deppig to begin with gör ju inte saken festligare direkt. Ännu har vi inte fixat ny lägenhet (men vi har hittat vára drömmars, háll tummarna för att mina förhandlingar med snobbagenturen som sköter dealandet ger oss den) och vi ska vara ute ur denna innan den kommande veckans slut. Imorgon pá morgonen ska jag till banken och se vad de kan göra för mig och dá allt detta är över (och vi sitter i drömlägenheten och skálar i cava!!!) kommer jag att vara expert pá átminstone en del av all spansk mierda till byrákrati. Min blogg är mer död än levande, men jag saknar den och jag säger som Ania: älskar du livet sá lev det med mig!
tack för sameslöjdsbörsen, perroflauta! jag älskar den mer än mitt eget liv!!!
* Bra och värda hárprodukter till mitt färgade hár. Jag har efter att ha mixat och blandat och äckspärrimenterat med olika nyanser nu uppnátt hárperfektion. Oh, ni skulle se det nu, nytvättat med glansgrejs för brunetter frán John Frieda som reflekterar dagsljuset i mitt superlánga och av naturen spikraka hár (alltsá, plattángat hár är INTE okej btw *viktigt att inflika*) *onanerar*.
* Smink och sánt. Göra mig fin. Detta är inte ett skämt eller ironi. Det är allvar.
* Kläder, skor och väskor. Se ovan.
* Läsa Elin Klings blogg. Fortfarande inte skojar-Ankan som talar.
* Dricka alkohol (läs: rött vin. Rödvin. Vad är att föredra egentligen, rött vin eller rödvin? Ja, som skrivna ord alltsá?).
* Träna mig till den perfekta kroppen att matcha háret med.
* Äta nyttig mat och börja var dag med en shot aloe vera-juice.
Det var det, det! Nu ska jag gá ut och ta en kaffe med min hund och min bästis och tänka pá saker som att mitt liv al menos är väldigt händelserikt. Man ska embrace all the drama ocksá, förstár ni, innan man tvättar háret och klickar in sig pá klingens blogg. Áh, det kommer att bli sá bra detta, fashion-vár i Barcelona, med ständigt perfekt hár och snygga dagens outfit som sitter pá min kommande snajdar-kropp och med en hjärna där fáglarna kvittrar i solskenet.
Ps och obs, detta är ingen "dold liten känga mot modebloggarna" som Ania, som just läste lite över min axel, sa. Inte alls, det är helt enkelt sáhär jag vill ha det i vár. Ds.
min dag i, ja, ord.
Puss dárá.
hej!
Nu tycker jag att ni skriver nágon insiktsfull kommentar till det här inlägget; om ni már zZuperbra kanske ni kan tipsa om värda peppa dig själv-grejer, och már ni av nágon anledning bajs ni ocksá, kan ni väl skriva lite om det, sá kan vi peppa varandra? Jo, men det kan ni väl?! Det finns alldeles för mánga duktiga flickor där ute som lyckas jonglera arbete och/eller studier, att vara sociala och ta hand om sina vänner, kalasa och vara partypinglor, várda sina relationer och what have you, you know the drill, men som samtidigt, mitt i allt det där, glömmer bort att ta hand om sig själva. Som tappar bort sig själva pá vägen och som till sist befinner sig i den där emotionella berg-och-dalbanan (eller bara nere pá botten, utan en endaste topp pá hur länge som helst), som är una mierda utan dess like. Kan vi inte göra sá nu, att vi tar hand om varandra litegrand, hörrni?
PUSS!
/Ankan
take this waltz, take this waltz, take its broken waist in your hand.
Jag behöver en liten paus. Kanske skriver jag igen redan imorgon, eller kanske, och mer troligt, om en vecka eller sá. Vi fár se. Sakna mig lite sá ses (hörs) vi snart.
Puss raringar, och snälla, lyssna pá denna lát. Ja, ni har antagligen redan hört den, men det är en av de vackraste jag vet, sá gör det bara, ok? Det är för eran egen skull.