hej!
Nu tycker jag att ni skriver nágon insiktsfull kommentar till det här inlägget; om ni már zZuperbra kanske ni kan tipsa om värda peppa dig själv-grejer, och már ni av nágon anledning bajs ni ocksá, kan ni väl skriva lite om det, sá kan vi peppa varandra? Jo, men det kan ni väl?! Det finns alldeles för mánga duktiga flickor där ute som lyckas jonglera arbete och/eller studier, att vara sociala och ta hand om sina vänner, kalasa och vara partypinglor, várda sina relationer och what have you, you know the drill, men som samtidigt, mitt i allt det där, glömmer bort att ta hand om sig själva. Som tappar bort sig själva pá vägen och som till sist befinner sig i den där emotionella berg-och-dalbanan (eller bara nere pá botten, utan en endaste topp pá hur länge som helst), som är una mierda utan dess like. Kan vi inte göra sá nu, att vi tar hand om varandra litegrand, hörrni?
PUSS!
/Ankan
Skönt att du trots depp tar dig ut på saker och ting. Känner igen mig i hur du har det. Jag tror man måste tillåta sig själv att må lite dåligt och rida ut stormen men samtidigt låta ens vänner vara med en när det är jobbigt. Mitt problem just nu är att mitt tålamod är på noll och jag irreterar mig på för mycket även de som är nära och kära, men det är nog egentligen mig själv jag är lite trött på....
Men men det är väl bara att ta hand om sig och inte låta det köra en totalt i botten...
Kram kram
åh ankan du är så fin, klart vi ska ta hand om varandra. jag mår också jättedåligt, men det är jag van vid. hoppas du blir glad snart!
Det där är rutin för mig; att vakna med en klump i magen. Eller vakna, ibland sover jag ju faktiskt inte alls. För övrigt saknar jag någon att ta hand om (förutom min pojkvän då). Få vänner- vilket också är jävligt tabu att (inte) ha. Men jag känner för dig- även fast jag inte känner dig höhö. Hoppas att det blir bättre snart!
Fult det där såg ut för övrigt då stjärnorna omvandlades till fetstil.
Det är mycket som är galet nu. Situationen i Gaza får mig att drömma mardrömmar jag inte drömt sedan barnsben. Jag blir illamående av denna ändlösa(?) konflikt. Samtidigt är jag sur för att jag inte blir bjuden på alla fester och tillställningar. Skulle inte hinna allt egentligen, för jag måste sitta nedgrävd i mina böcker, men jag vill vara önskad! Dessutom har jag inga pengar att shoppa för. Men iof har jag ganska mycket annat som är bra! Men jag är en egoistisk bitter kärring. Jag är inte i den svacka du är i. Jag är inte riktigt där. Jag var i en svacka när jag hade lunginflammation i våras. Det var behövligt då att acceptera att man inte kan styra livets alla skeden. Man har inte kontroll över allt. Det var för mig skönt att falla in i det långsamma tempot och bara acceptera. Förhoppningsvis kommer man ut nån gång. Om man blir utbränd tar det jätte lång tid. Det här måste vi hålla under uppsikt! (Långt inlägg, förlåt.) KRAAAAM!
9mtA0" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=bJq7x9mtA0
Håll hårt i de som du vet bär dig. Älta, älta, älta. Gråt, skriv, skratta, älta lite mer. Lås bara inte in dig, inte för mycket, inte för alltid. Du fixar det. Du kommer ut på andra sidan.
KRAM
Förresten, fick ett superbra och fint pepp-tips en gång av en person jag håller nära mitt hjärta:
Man kan vända allt till något bra. Man får öva lite, men det går. Alltså: misslyckades jag med en sak så lyckades jag med något annat. Och: hann jag inte med det och det, så innebär det ju att jag hann med en himlans massa andra saker istället.
Det är så lätt att bara fokusera på det man inte hann eller gjorde, eller gjorde dåligt. Man måste tvinga sig själv och komma ihåg det man faktiskt hann och gjorde bra också.
Idag: hann göra lunch till åtta personer. Hann göra mig snygg trots att jag inte hann duscha. Hann svara på ett fint mail trots att det var flera dagar over due.
(Har INTE åkt till min kompis än fast jag sa kl fyra, inte snyggat till mitt bleka fula vintersvenska ansikte som ser ut värre än en tjernobyl-unges, inte tagit den långa friska promenaden jag har sagt att jag ska ta varje dag jag är ledig. Men jag fokuserar inte på det just nu, utan på det jag hann.)
Lite hobby-KBT så där, hjärnan är mer lättlurad än man tror.
Nä nu lägger jag en Sten på din Axel och så känner vi lite Dolores och Soledad tillsammans. Massera varandra mer borde vi också göra, det tycker nog Jorge! Kramis
Bloggkärlek 4 life. Finns inget bättre sätt än att skriva av sig, skriva skriva skriva. Kärlek till dig.
tack för alla fina ord, jag tar till mig allihop. :) PUSS fina ni! och hörrni; nu peppar vi pá att göra 2009 till värsta fina áret, oavsett vad som händer! okej, man kan inte vara superporisitv jämt, men man kan väl... ja, gá in med den inställningen i alla fall! nu kör vi! -aerobicsinstruktör-
Ja!!!! klappar med
- aerobicspassgåare -
En härlig tanke att vi som mår lite sämre inte är ensamma! För all del, fortsätt med skrivandet, jag tror på den helande effekten här! För övrigt det där vinterdeppet som man trodde man skulle komma ifrån bara för att man bor i Barcelona, verkar inte funka för mig heller :(. Jag själv har utagerat med att de senaste månaderna suttit mest hemma och pratat med mina Sverigevänner, vilket periodvis höjer ångesten. Men, slla hittar vi våra lösningar till slut!och förresten, hoy es viernes :D! Gör inte dagen sämre. Hoppas du toppar din almanacka med din veckobästa! :)
it's gonna be fine 2009:
YEY! :D
pelle svanslös:
men vadá, haru alla dina vänner hemma i sverige? du kan ju leka med mig och ania isf. serre assá. livet är alltid en fest tillsammans med oss, ngeheheh. nä, men serre assá. :)
och jag har blivit dumpad. för att jag är dum. ärligt är jag ett svin. ett svin som inte vet vart svansen ska sitta.
johannafredrika:
men vadá, vad har hänt dárá? :/ tell me all?
