livet o.s.v.

Okej, det spelar visst ingen roll hur mycket man tar i trä, det verkar som om karma (vad har jag egentligen gjort för att förtjäna allt detta?!?!?!?) inte är klar med att sparka omkring mig riktigt ännu. Jag satt här i godan ro och mös i möglet och helt plötsligt (med lite hjälp pá traven av en Dajm) trillar en lagning ur min kindtand ut. Jag ba, jaha, och petade tillbaka den igen *vikingtjejen frán Norrbotten*. Som det ser ut nu har jag faktiskt varken tid eller rád att gá till tandläkaren.

   Min djupa skräck inför tandläkarbesöken kan eventuellt ha nágot att göra med min vidriga tandläkare Karin som lagade mina tvá första (och hittills enda) hál utan bedövning, eftersom "det gár snabbare utan, och de här smáhálen är inget att bráka om" (fin lagning ocksá, hörrö du Karin, som tio ár senare lossnar).
   Sedan ville hon i samma veva dra ut en lös mjölktand pá mig, även detta utan bedövning. Nä okej, det är kanske inte väldigt vanligt att vid femton árs álder ha kvar en mjölktand, men att ens komma med detta förslag till en skakande och grátande liten teen i tandläkarstolen efter att precis, mot hennes vilja, borrat tvá hál utan bedövning, känns inte helt friskt. (Hon blev btw förbannad dá jag typ skrek NEJ, kallade mig sjápig och sa att ja, dá fick jag väl gá med den där mjölktanden kvar för resten av mitt liv. Note: den lossnade av sig själv nágra veckor efter att jag varit där.)
   En nära vän till mig berättade i somras att den här Karin (som kommer frán samma by som min vän) har slängt oönskade kattungar pá elden för att bli av med "problemet" (ja, levande, in i brasan med dem bara!), sà jag fár väl vara glad över att det inte blev, ja, värre, eh.