man viskar "lingondricka" i glaset med hembränt och kantar med en skiva falukorv, och ta-ta, där har vi en norrländsk vargtass
Detta blogginlägg fár börja som om ni redan kände mig och som om det inte alls var mitt första nágonsin. I skrivande stund sitter jag och googlar bra drinkrecept med min älskade roomie tillika vapendragare (som vi kan kalla Ania), för ikväll blir det minsann fest här pá takterassen. Om vi bara hittar nyckeln dit, vill säga.
Jag bor i random europeisk storstad i en fin men hemsökt sekelskifteslägenhet tillsammans med ovan nämnda Ania, min semi-kända bf och snart min lilla vovve som fattas mig. Jag har idag kommit till insikt att jag förmodligen är laktosintolerant (laktosrännan är inte nádig, har redan bajsat tvá gánger sedan jag drack min gigantiska latte frán Dunkin' Donuts *hanna fridén*) och imorgon ska jag gá till Apoteket och köpa mig ett gravtest för jag tror att jag kanske gátt och blivit pá smällen ocksá. Men livet är livet och det fár väl vara okej, för att citera en kär vän. Vi har börjat komma rätt bra överens pá sistone. Jag och livet alltsá. Nu blev mitt första inlägg precis sádär stifft och pretto som jag fruktade att det skulle bli, sá hejdá. Lidl's billiga rom och stadens ljus frán takterassen väntar.
