livet o.s.v.

   Hela dagen har jag suttit och mentalt slipat på ett spexigt och smartroligt blogginlägg, men ingenting kommer till mig! Jag är skittråkig och får lite panik över detta, fhjghjdhgjgd.
   Ljög nyss för min kollega och sa att jag är så jävla VÄRD och typ, jag älskar att vara jag, man skrattar internt (eller ja, det heter väl inombords, men ni fattar) för mig själv hela dagarna. Det är inte sant, det är bara LJUG. De senaste dagarna har jag inte dugit till annat än att skriva tonårs-emo-deppiga saker i stil med mina dagböcker perioden 1997 -1999 (jag satt på min nittis-säng i mitt blåtapetserade rum med självlysande plaststjärnor i taket, blå prydnadsflaskor på hyllorna och guldänglar hängande i fönstret, och skrev sida efter sida av djupheter gällande tex det svåra avslutandet av mitt tre månader långa förhållande med killen som tog min oskuld. Detta skedde i hans pojkrum i källaren till ett rosa litet hus. Han hade Anna Nicole Smith på väggarna men de plockade han ner inför akten, haha akten. Jag antar att han kände att det var en milstolpe i hans liv, detta med att bli av med svendomen, haha svendomen, och att det var dags att ta klivet ut i vuxenlivet och bli man. Efteråt fick jag ett halsband med hans namn, ni vet ett sådant där med bokstavshängen på ett läderband. Han hade köpt det i Turkiet. Sedan åt vi mikrade plättar och tittade på Glenn Killing i manegen.). Mitt emosinne kommer sig kanske av att min kropp är fuckad och inte haft mens på två månader (obs är inte med barn obs)? Ja, skit samma, inspirationen infinner sig inte och jag kommer inte på något snitsigt vis att avsluta detta inlägg. Pinsamt!