ensam hemma med hunden och cigarretter
Ps. Hur fan pallar folk modeblogga? Okej, old topic, men serre, hur orkar man med det? Typ Engla har en miljon olika tröjor och kjolar och cocktailkläningar (hallá, hon bor liksom i skogen och har smábarn, vadá cocktail? Det räcker väl med en galablása isf, va?) och skor och väskor och whatever. Fár hon inte ángest över alla plagg som bara hänger där och var dyra och samlar damm och äger henne? Ds.
det går över. vissa dagar blir bara av någon outgrundlig anledning helt fucked up. har också varit nere för räkning ett tag nu men fick ett litet uppsving eftersom jag kanske inte behöver bli arbetslös efter jul. och då kunde jag se fram lite emot julen och så släppte trycket till viss del. önskar att jag också hade en ania. ni två verkar vara värsta dymaniska duon. och angående engla, jag får krypningar av hela henne, ungens rosa grejer, allt prinsessmög och väskor för säkert 100 lax.
Alltså, ett tips; tänk inte på Engla när du är nere, det gör det bara värre:p Och hörru, du har Ania! Skäl nog att inte deppa ihop totalt.
Och så tar vi en kram på det.
min low-dagar kommer också sådär och ba mörshar sönder allt som jag var glad för innan, allt känns bara så jävla svårt och värdelöst och sugigt och främst hopplöst. men typ, försök uppskatta det lilla i vardagen, du kanske inte har nån dunderplan att se fram emot men liksom typ en god lunch eller ett gulligt sms att bli glad av. samla dom små bra grejerna och uppskatta dom just i stunden, och summera alla fina moments i huvudet och då börjar man inse typ att så dåligt är inte livet. och tänk på att andas rätt, det låter cp men man mår bättre av att andas djupt och lugnt och typ släppa hjärnan på allt tänk. och så mitt sista tips, som kanske inte funkar för alla, men typ tvinga dig själv att vara glad! le för dig själv, sätt på en bra låt, ta ett långt bad, typ på glada och roliga grejer. efter ett tag så blir man glad på riktigt, iaf i stunden. självömka inte för mycket, bara lite grann, men inte i onödan.
Det går över.
Håll hårt i Ania.
Det går över.
Kram.
Sköt om dig! KRAM
tack hörrni, verkligen. I hear ya all. tack och love. :*
Förstår om det känns för jävligt men ibland tror jag allt man behöver riktigt tråkiga perioder för att uppskatta livets uppåtperioder. Hur kul vore det egentligen om allt var på jämn nivå?
och du är ju stark och nästa dag kanske allt är över!
Kram
men huga! ta det lugnt. är du förkyld sen länge och har ont i rygg osv är du säkert spänd och stressad. du behöver nog bara ta det lugnt. ska du hem till norr i jul? om inte, kanske det är lite jobbigt? och om du ska det, kanske det också är lite jobbigt ;) haha, analytikern man vet aldrig riktigt vad det är som gnager ibland. mitt heta tips är: tvinga i dig så mkt mat som möjligt, undvik drickandet så mkt du kan för det gör det bara mkt värre, minska på ciggen och var löjligt hälsosam. och hejda eventuella dumma stress- och orostankar om de kommer... skratta och ha kul m ania, ni verkar ju ha hur kul som helst ihop, och även skitsöta båda två :D kram!
malin:
tack för peppen och kramen. :)
L:
tack för tipsen, jag tar till mig av allt jag fár. känns konstigt att jag som typ aldrig blir sjuk (peppar peppar ta i trä!) varit sá risig pá sistone, jag stár typ helt handfallen och ba, "jahaja?". tack tack. :)
