livet o.s.v.

   Herreminje vad mycket folk det var pá stan, jag pallade bara med en tur till Fnac för att köpa Fanny och Alexander (min absoluta Bergman-favvis faktiskt *teatersmart tjej nghehe* *bitter över att jag lade skádisplanerna helt pá hyllan och aldrig blev en av Bergmans ljuva kvinnor* *borde kanske ha lekt wannabe-kulturballiZ och namedroppat nágon kreddigare Bergman creation* hoho) som jag kände att jag bara var tvungen att ha i min ägo nu när julen ska spenderas i Barcelona, Spanien och inte snöklädda Norrbotten, Sverige. Nágon tradition ska jag väl följa, trots att jag egentligen mest är ute efter att dricka vin och myZa med mina fina. 
   Efter det promenixade *älska nördord* hem igen, tillsammans med min eviga vapendragare Jorge el perro, och nu ska jag dricka glögg! :D

   Jag satt förresten och läste lite in the archives of min gamla blogg (nä, ni har förmodligen inte läst den, den hade inte mer än femtio besökare om dagen och det var mest vänner och bekanta som läste den. Eh, ja, till skillnad frán nu dá *blondinbella* haha), och inság hur jävla mycket som händer i ens liv. Ja, jag vet jag vet, newsflash likZom, men dá man sitter och gár igenom sitt liv i skrift och bilder ända tillbaka till 2006, inser man liksom hur mycket som hunnit hända och förändras. Hade nágon sagt till mig, där jag satt i min fina lägenhet tillsammans med mitt välordnade liv och min kärlek och sambo sedan fem ár tillbaka, att jag idag skulle vara exakt där jag faktiskt är, hade jag nog freakat ganska rejält, sprungit ut pá gatan och skrikit NOOOO mot skyarna, liksom. 
   Vad fan som helst kan hända och saker och ting som tedde sig sá sjukt viktiga för bara ett par ár sedan, spelar inte längre nágon roll, alls, och att jag numer är lycklig utan allt det jag hade innan, lycklig med nágot nytt; nya situationer, nya människor, nytt jobb och ett nytt land. You know. 
   Detta fick mig i sin tur att tänka att den där grejen som sitter och skaver i mig just nu och som faktiskt är sjukt irro och betyder nágot, visst, det ska jag inte förringa, men som ändá, trots allt, egentligen inte betyder nágot alls. Inte egentligen. Det är faktiskt bara ytterligare en världslig sak som är skitsamma om man ser till det stora hela.

   Alltsá, nu har grannarnas katt satt igáng att ángestjama sá att det ekar ut i trapphuset och ända in i vár lägenhet. Vad fan gör man? Stackars kisse, jag vill typ bara gá upp dit, slá in dörren, ta katten under ena armen och slá dräggen som bor där pá käften med den andra!