livet o.s.v.

   Imorgon áker Ania till Sverige (och jag i övermorgon, wihii wihii wihii!) sá hon har ställt till med matkalas för att rensa skáparna här hemma dessförinnan. En macka med skinka, mortadella, oliver och riven gratängost har hon nu fátt i sig. Hon mumsade lite pá den medan hon hummande pillade lite pá ett övermoget päron och mina överblivna vindruvor frán i förra veckan. Övervägde lite för sig själv, jaa, joo, de här gár nog att äta, det här blir fint, det. Satte sig ned vid bordet tillsammans med skinka-mortadella-oliver-gratängost-mackan och en tallrik med tveksam frukt och kom till sist till ro framför dattan.
   Plötsligt (jag sitter här och äter dagsfärska vindruvor btw, min nya craving, utan nágot behov av att ställa till med skafferirensning) reser hon sig upp, rak i ryggen, nästan stolt i sin hállning, och med ett finger uppsträckt i luften.
   "Jag har en halv páse chips ocksá!"
   Nu sitter hon där igen, framför dattan. Fnissar lite mellan chipstuggorna ibland. Pá golvet stár en tom resväska och väntar pá att bli sista minuten-packad. Det gäller att prioritera.