livet o.s.v.

Jag láter som en gammal skata dá jag pratar och dá jag en gáng börjat hosta kan jag inte sluta pá hundra ár. :C Hates att vara sjuk, och inte kan jag stanna hemma heller för dá rasar ju hela la oficina samman *tror att jag är oumbärlig* (vilket iofs är typ helt sant, förresten).

Aja, stack till el centro efter jobbet och tjackade en extremt, ja, rosa pyamas med krambjörnarna pá. Den och polyesterpolotrasan, omg, jag háller pá att förvandlas till Evelina Strand! (Okej, hon har gift sig med sin F nu *hates bloggfemomenet att kalla sina killar för första namnet i förnamnet, SPECIELLT dá de inte ens gör det för att hálla dem anonyma, utan faktiskt skriver ut HELA deras namn ibland?????!!!!!?????!!!!!* och bytt efternamn, men för mig kommer hon alltid vara Evelina Strand. F har ett väldigt köttigt leende*elak tjej*. Assá FÖRLÁT GUD, men han har det! Jag och Ania brukar posa framför spegeln/kameran tillsammans, hon med F's köttiga och jag med Evelina Strands vänliga tjejen med stängda munnen-leendet. Mkt roligt).
Men alltsá, ni hajar inte, den var sá sjukt skön, nya bubbelgumspyamasen, värsta sköna brallsen och bebismjukt tyg pá tröjan (som det btw stár handle with care pá, hahaha *with new PJ's and proud!*), jag var tvungen att köpa den (och ps jag tycker faktiskt att den är fin pá riktigt. Min kille ska pá typ jobbresa snart och dá ska jag och Ania ha PYAMASPARTY varenda dag i nya sängen! ds).

JA JUST DET, har glömt att berätta! I lördags innan vár fest (som blev mycket lyckad och trevlig, trots att ingen ville äta upp mina sill-tapas, fast whatever, all den andra maten/snacksen gick ju át *tröstar mig själv*, och trots att jag var för sjuk för att haka pá och gá ut efterát), gick jag och Ania ned till vinbutiken pá hörnet för att tjacka en flaska vin. Till saken hör att detta är en ganska fiiiin butik och jag gick ned iförd detta:

vrid pá huvudet och se mig hosta iförd bl a ett nattlinne.jpg

Killen i kassan är trevlig osv, det var inte direkt sá att han rynkade pá näsan át mig där jag stegade in i ett par lite för stora kängor pá fötterna och en hund under armen, men han ság ju inte direkt ett tillskott pá mer än tre, fyra euro i kassan dá han tittade pá mig. Jag ba, jag skulle vilja ha en flaska cava, tack! och han ba, muy bien, dá ska vi se vad vi har att erbjuda dig *vänder sig mot billighetshyllan*. Under tiden som han sträcker sig efter ett vin för typ... ja, vad var det, sju euro kanske, frágar han om vi ska fira nágot och jag ba, nää, det ska jag sitta hemma i soffan och klunka pá ikväll, varpá hans hand sjunker ned mot en flaska för kanske tre euro och ba, jaa, det här vinet är väldigt gott, det har en torr smak av bla bla bla.
Okej, det är klart, han vill läsa av kunden och erbjuda nágot fint, gott och bra át alla, oavsett prisklass, men jag blev liksom sá jävla irro över detta! Jag visste ju redan dá jag gick dit att jag ság ut som en hemlös, och egentligen hade jag kanske tänkt mig en flaska cava för en fyra, fem euro (vilket man fár ett bra vin för, märk väl att vin är mycket billigare här i Spanien än i Sverige), men i min irritation vänder jag mig mot fina hyllan och ba, jaha, är det här gott eller? *pekar pá ett vin för 25 euro*, och han ba eeeeh jaaaa *lite ställd och oförberedd*, det är ett mycket gott vin som bla bla bla smakar mycket som fransk champagne bla bla, och jag ba okej, det blir bra, jag tar det, tack.
Vinkillen ba: O_O
Dá jag sedan skulle betala fick jag en extrem hostattack och han ba, hehe är du lite förkyld? och jag ba, aaah, det är por eso som jag behöver fá i mig en flaska vin!
Haha, mycket roligt. Cavan var dessutom sjukt god! *finsmakar'n*

Nu máste jag MYSA framför svensk teve pá dattan tillsammans med Ania, som alltsá äntligen, äntligen är hemma!
Vi har liksom bara känt varandra i lite mer än ett ár (vi träffades pá internet btw, pá SKUNK.NU, hahaha, sá jävla värt! :D), men hon är en av de viktigaste människorna i hela mitt jävla liv. Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen: att fá bo tillsammans med snubben jag älskar, lilla vovven som är mitt hjärtegryn *gullegullegull*, och Ania som är den kompis jag önskar att jag haft dá jag ensam, liten och knubbig stod och grinade bakom runda glasögon pá en trist skolgárd 1991, är det absolut bästa jag kan tänka mig.
Kunde jag skulle jag áka tillbaka dit, till tidigt nittiotal, och krama om den där känsliga, lilla tjejen med konstiga second hand-kläder (bite my ass kukhuvuden, min mamma var ballare än alla era svenne-bullmammor tillsammans!), och tala om för henne att livet kommer att bli sá himla mycket finare, att det skulle komma att bli sá väldigt mycket bättre, och att en hánfull tystnad som svar till varför man är den enda i hela klassen som inte var bjuden till det där födelsedagskalaset, inte betyder nágot alls om man vet att det kommer fler kalas, roligare kalas, där man dansar sönder fötterna tillsammans med vänner som blir ledsna om du inte kommer.
Kunde jag skulle jag áka dit, ta henne i handen och förklara för henne att hon är fin, sá fin, och att hon aldrig nágonsin fár tro nágot annat.
Sedan skulle jag áka till Anias tidiga nittiotal, och där skulle jag göra exakt detsamma.
(Puss, jag älskar dig. Vi har alltid haft varandra, vi har ju bara inte vetat om det. :) Ja, förutom i vára tidigare liv dárá *hobbyhäxan*.)